Vandringsdag: 2024-05-17 Text & bild av Peter
Fortsätter dagens utmaning med ett besök på Kullabergs naturreservat för att vandra fram och tillbaka till fyren. En vandring som brukar hamna på 19 km. I dagens utmaning ingick också att först vandra 16 km på Söderåsens nationalpark.
Ja, då var man tillbaka på Kullaberg! Blir jag aldrig trött på den här platsen? Nä, jag kommer nog aldrig tröttna på Kullaberg för här finns allt jag söker! Naturskön miljö, bokskog, mycket kuperad terräng och milsvid utsikt över Kattegatt! En vandring på Kullaberg ger ett träningspass och en upplevelse på en och samma gång som inget sunkigt gym i världen kan slå! Klockan är 17.00 när jag startar, så det kommer att bli lite sent innan jag är tillbaka.
Start: Parkering Himmelstorps gård Etappmål: Håkull + Gregers backar + Fyren + Mölle mosse Slutmål: Parkering Himmelstorps gård Svårighetsgrad: Utmanande Längd: 19 km.
VARNING! Se upp för branta stup längs vandringslederna röd, blå och orange! Håll också uppsikt på marken för att unvika att snubbla på större stenar och trädrötter! Notera rescue point numbers längs lederna om något skulle hända och du behöver larma! Tänk på att ta det försiktigt om du vandrar på egen hand utanför markerade leder! Skulle något hända och du inte kan larma själv är möjligheten liten att någon annan träffar på dig och kan hjälpa dig!
Lite trött i benen efter vandringen på Söderåsen startar jag min vandring vid Himmelstorpsgåden som jag alltid brukar göra när jag ska vandra på Kullaberg. Jag har aktiverat appen Topo GPS som jag använder för att spara mina vandringar. Som vanligt inleder jag vandringen via den blå leden på den norra sidan av Kullaberg och följer leden via höjderna Håkull och Gregers backar fram till fyren. Efter fyren vandrar jag tillbaka via den röda leden på Kullaberg södra sida. Med tanke på att det redan är sen eftermiddag kommer jag inte att vandra via höjden Norra Ljungås.
Efter att jag har tagit mig uppför en brant backe kan jag blicka ut över havet och Skälderviken. Eftersom Kullaberg är en halvö blir det många utblickar mot havet längs både blå och röd vandringsled längs de etapper som går nära branterna. Övriga etapper går mer inåt land genom bokskog.
Det är ganska kämpigt att ta sig uppför den branta slänten till Håkull som är Kullabergs högsta punkt. Men det är verkligen värt att ta sig upp hit för den milsvida utsikten och kroppen får verkligen jobba.
Nästa höjd på min vandring är Gregers backar. Inte lika högt som Håkull, men bättre utsikt eftersom terrängen är mer öppen runt Gregers backar.
Det som gör Kullaberg så naturskönt, förutom den kuperade terrängen, är dess bokskog. Det är något speciellt att vandra i bokskog vår, sommar och höst. Lövverket är lite tätare och inte lika ljust som det var vid mitt besök precis i början av maj. Jag ser framemot en vandring längre fram i höst när höstfärgerna kommer till Kullaberg.
Korna har valt att lägga sig mitt på vandringsleden, så här blir det till att ta en omväg. Man ska aldrig gå för nära kor. Särskilt inte när de har kalvar!
Vid mitt förra besök på Kullaberg, kunde jag inte vandra längs den här stigen, utan fick ta en omväg för då var korna här istället.
På den här delen av Kullaberg står några av de älsta och mest ståtliga bokträden.
Alltid lika vackert vid denna plats! Helt klart en känsla av medelhav! Men ta det försiktigt för här är det brant rakt ner till klipporna och havet!
Mer bokskog, men här med mer krokiga stammar jämnfört med tidigare bokträd längs vandringsleden där stammarna var mer raka. Denna stigen är ganska kuperad och dramatisk med branta slänter ner mot havet.
Denna gång blir det inget besök nere vid Josefinelust. Det hinner jag inte med idag, men det blev en fin bild från en utsiktplats i närheten. Ska man besöka Josefinelust och andra platser på den norra sidan av Kullaberg, är mitt tips att göra detta mellan sen eftermiddag och kväll och mitt på sommaren eftersom det är soligare då.
Utsikten är milsvid från Kullaberg längst ut på halvön. Här blickar jag ut över Kattegatt i riktning mot norr. Att solen står lågt på himlen syns på de långa skuggorna.
Jag brukar alltid ta en bild på fyren under mina vandringar på Kullaberg. Men detta måste vara första gången jag glömmer att ta en bild fyren! Det får istället bli en bild på utsikten från platsen nära fyren.
Känner att jag måste ta en paus och äta något för att orka med vandringen tillbaka till Himmelstorp. Som tur var hade jag en portion ugnspannkaka med äppelmos kvar. Smakade jättegott! Men det var rejält blåsigt längst ut på Kullaberg. Jag hade gärna suttit kvar lite längre, men klockan är 19.30, så det är bäst att vandra vidare. Nu har jag hakat på den röda leden längs den södra delen av Kullaberg.
Utöver blåa och röda markeringar längs vandringslederna på Kullaberg, finns också orangea markering för Skåneleden som går parallellt längs nästan hela blå och röd led. Men vid närheten av Ransvik går röd och orangea markering skilda vägar. Ofast brukar jag vika av ner mot havet och följa den orangea markeringen och vandra längs Solvikens stenstrand och sedan genom bostadsområdet och titta på alla fina villor. Lite längre fram, vid infarten till Kullabergs naturreservat, hakar jag på den röda leden igen och fortsätter tillbaka till Himmelstorpsgård. Att vandra leden längs havet är roligare, men idag fortsätter jag på den röda leden eftersom det börjar bli kväll och jag vill tillbaka innan den blir mörkt. Det värsta är dock den grymma uppförsbacken som väntar lite längre fram!
Fördelen med att stanna kvar på den röda leden kommer lite längre fram när leden går en bit jämsides med Italienska vägen och en utsiktplats med en fantastisk utiskt över Mölle och havet. Jag kastar några blickar och tar ett par bilder,men skyndar vidare. Klockan är halv nio.
Det känns lite ensamt den sista biten i bokskogen. Tröttheten börjar kännas av allt mer efter en dag med två långa vandringar. Jag försöker hålla ett högt tempo för att försöka komma fram till bilparkeringen i närheten av Himmelstorpsgården. Jag vill ju helst inte möta Kullamannen i skogen när det blir mörkt! Det var betydligt mörkare i skogen än vad bilden visar! Jag förmodar att kameran förstärker ljuset, så att det nästan ser ut som dagsljus.
Äntligen tillbaka där vandringen hade börjat kl. 17.00. Nu var klockan nära 21.30! Denna vandring tog mycket mer tid än jag hade beräknat! Förmodligen för att jag var trött efter vandringen på Söderåsen. Totalt för denna dag blev det 35 km!
Det är alltid en underbar känsla att komma tillbaka till parkeringen efter vandringen. Man känner sig nöjd och de inre batterierna har fyllts på med lite ny livsenergi. Det är också skönt att byta om till rena kläder och fika lite innan resan hemåt påbörjas. Denna gång var det några till bilar på parkeringen. Vid ett annat tillfälle var jag helt själv på parkeringen och det var betydligt mörkare. Tack för att du tog del av min berättelse! Hoppas att den gav både tips och inspiration!