Vandringsdag: 2023-09-21 Text & bild av Peter
Tillbaka på Kullaberg igen för en sista vandring 2023. Det blir den vanliga rundan längs norra sidan via Håkull och Gregers backar och tillbaka via den södra sidan. Det är i slutet av september och det märks att hösten har anlänt även till Kullaberg, men vädret är perfekt för vandring.
Det går inte att tröttna på Kullaberg! Det är något speciellt med den här platsen! Det känns redan i bilen längs den slingriga vägen genom bokskogen upp till Himmelstorp hur en pirrig förväntan dyker upp över att få börja vandra och möta Kullabergs unika natur. I 30 år har Kullaberg varit en plats för avkoppling, upplevelse, återhämtning och motion för mig. Som så många gånger tidigare när jag ska vandra på Kullabergs naturreservat, så startar jag även denna vandring vid Himmelstorps gård och ansluter till den blåa leden. Har aldrig provat, men någon gång ska jag kanske testa att vandra i motsatt riktning och vandra via den röda leden först. På bilden ovan blickar jag ut över havet från Kullabergs södra sida.
Start: Himmelstorps gård Etappmål: Kullens fyr + Mölle Mosse Slutmål: Himmelstorps gård Svårighetsgrad: Utmanande Längd: 19 km.
VARNING! Se upp för branta stup längs vandringslederna röd, blå och orange! Håll också uppsikt på marken för att unvika att snubbla på större stenar och trädrötter! Notera rescue point numbers längs lederna om något skulle hända och du behöver larma! Tänk på att ta det försiktigt om du vandrar på egen hand utanför markerade leder! Skulle något hända och du inte kan larma själv är möjligheten liten att någon annan träffar på dig och kan hjälpa dig!
Efter en stunds vandring längs den blåa leden börjar leden att stiga brant. Kroppen får jobba och pulsen skjuter i höjden. Strax öppnas gluggar upp bland träden och man får en första utblick över havet och Skälderviken från en mindre höjd som heter Sadeln.
Om stigen uppför Sadeln kändes jobbig, så är det inget mot den branta stigen upp till Håkull 188 meter över havet! Här får kroppen verkligen jobba! Men väl uppe belönas man av en fantastisk utsikt över havet eller som här över Skånes vackra landskap. Mäktigt!
Nästa höjd på vandringen är Gregers backar. Vägen hit är inte lika jobbig och ansträngande som till Håhull. Gregers backar reser sig ca 177 meter över havet. Trots en något lägre höjd jämfört med Håkull, så tycker jag att utsikten är bättre här eftersom det är mer öppet i alla riktningar. Långt där borta på andra sidan ligger Torekov och Hallandsväderö.
Efter ett tag går vandringsleden genom bokskog i närheten av Golfbanan på Kullaberg. Det var på denna sträckan som jag tidgare i september halkade och satte mig i en lerpöl! Kändes lite pinsamt att möta andra vandrare efter den fadäsen! Tur att jag hade ombyte i bilen.
Ett besök vid fyren längst ut på Kullahalvön är obligatoriskt på alla mina vandringar på Kullaberg. Här blir det paus och fika medan jag blickar ut över havet och horisonten. Fyren är Sveriges ljusstarkaste fyr och belägen 78,5 meter över havet. Utsikten är enorm och här är det lätt att man blir sittandes och glömmer bort att det är en bra bit kvar att vandra.
Eter att jag har passerat Ransvik börjar jag närma mig stenstranden vid Mölle. Här möts jag av doft från havet och doft från vildväxande kaprifol. Det ser ut som att leden går rakt ut i vattnet, men den viker av precis till vänster innan stupet.
Vackert! Här går vandringsleden längs bergsväggen och Solvikens badplats. Vädret är toppen och folk passar på att bada denna fina dag. Efter stranden viker jag av till vänster och vandrar vidare uppför genom Mölles fashionabla villakvarter. Här ligger många fina och intressanta hus sett ur ett arkitektoniskt perspektiv. Här ligger bland annat ett hus i modern stil som står på pelare och som var med i den svenska versionen av tv-serien Grand Design.
Lite längre fram längs stigen finns det en bänk. Perfekt för en kort stunds vila medan man blickar ut över dammen och de rosa näckrosorna. Solen står lågt. Bäst att dra på sig ryggsäcken igen och vandra vidare.
Nu återstår det bara några kilometer kvar av vandringen. Flera gånger har jag funderat på om jag ska utmana mig själv och vandra ett ytterligare varv runt hela Kullaberg. Tanken dök upp även denna gång, men jag insåg att tiden skulle inte räcka till om jag ville komma tillbaka till parkeringen medan det fortfarande var lite dagsljus. Jag hade visserliegn pannlampa med mig i ryggsäcken, men tanken på att vandra längs denna norra sidans kuperade terräng i mörker kändes onödigt riskfylld. Två varv får kanske bli en annan gång. Tack för att du tog del av min vandring! Hoppas den gav inspiration!